Saker som maste sagas

Det ar svart att uttala sig om Kina i Sverige utan att manniskor racker fram en demokratisk katekes och undrar varfor jag inte namner nagot om fortrycket i exempelvis Tibet, eller mot en viss meditationssekt (jag kan inte skriva ut namnet, for da gar inte det haer att posta haerifran). Svaret aer att detta redan beskrivs mer an vael i svenska tidningar. Det finns helt enkelt ingen anledning foer mig att oka pa detta - lika lite som jag kanner nagot behov av att kritisera USA och Israel (som ocksa ar vanligt forekommande i svensk press). Andra roster behovs.

Jag laste for ett tag sedan pa en annan blogg att Kina ar ett land dar "1.3 miljarder manniskor fortrycks". Vad menar man med det? En person som blir tagen till polisen och misshandlad av ideologiska skael ar fortryckt. Men kan man verkligen saga att en person som lever ett hyfsat liv utan politiska betankligheter ar fortryckt? Vad lagger man i begreppet?

Kina har i vastpressen kommit att betraktas antingen som ett hemskt kommunistland eller en tillvaxtmotor. Landet motsvarar alltsa de tamligen fordomsfulla hot eller forhoppningar folk i allmanhet tanker sig. Kort uttryckt: man behover inte veta nagot om landet for att uttala sig om det, och det ar det som retar mig.

Bade bland kompisar och i kolumner (exempelvis hos Staffan Heimersson) har jag sett uttalandet av slaget att man borde kriga bort _alla_ diktaturer. Tyvarr ar Kina for tungt bevapnat, men andra lander, kanske... Vad man sager ar alltsa att om Kina hade mindre militar styrka, skulle det vara fritt fram att ge sig pa landet! Vad ar skillnaden mellan detta och folkrepublikens hot mot Taiwan? I mitt tycke ar det samma overlagsenhet och aggressivitet.

Det finns dock de som forsoker ge en mer nyanserad bild, om an av marknadsslag. Johan Norberg skriver exempelvis mer positiva saker om landet i Till varldskapitalismens forsvar an han goer for Indien. Savitt jag vet har ingen anklagat Norberg for att vara en diktaturkramare - men han skriver givetvis ut vissa brasklappar, och var foer kriget mot Irak, sa jag antar att det goer honom ideologiskt ren...

Men som sagt, givetvis vill jag ha ett fritt och demokratiskt Kina. Det racker dock inte med att saga att landet ar hemskt. Vad ska man goera for att landet ska bli demokratiskt? Och ar det inte bra att det blir battre ekonomiskt i landet, aven om det ar en diktatur?

Comments

[daniel.]

Givetvis är det bra att det blir bättre ekonomiskt i landet. Historien brukar visa att länder med stor ekonomisk utveckling och öppningar mot omvärlden oftast är ett steg mot demokrati. Medan isolering och sanktioner bara förstärker diktaturen. Det bästa vi kan göra i väst - hur konstigt det än låter i mångas ögon - det är att handla med, och besöka, dikaturer. Ju mer kontakt med omvärlden de får ju större är chansen att de inser att de vill ha demokrati.
Bombhögern verkar tro att man kan bomba fram demokrati - visst det lyckades i Tyskland o Japan men det betyder ju inte att det är den bästa vägen. Skillnaden då var att man var TVUNGEN att bomba då man befann sig i krig.

[Johan]

"Det ar svart att uttala sig om Nazityskland i Sverige utan att manniskor racker fram en demokratisk katekes och undrar varfor jag inte namner nagot om fortrycket i exempelvis mot zigenarna, eller mot en viss religion (jag kan inte skriva ut namnet, for da gar inte det haer att posta haerifran). Svaret aer att detta redan beskrivs mer an vael i svenska tidningar. Det finns helt enkelt ingen anledning foer mig att oka pa detta - lika lite som jag kanner nagot behov av att kritisera det brittiska imperiet och egypten (som ocksa ar vanligt forekommande i svensk press). Andra roster behovs.

Jag laste for ett tag sedan i en annan tidning att nazityskland ar ett land dar flera miljoner manniskor fortrycks". Vad menar man med det? En person som blir tagen till polisen och misshandlad av ideologiska skael ar fortryckt. Men kan man verkligen saga att en person som lever ett hyfsat liv utan politiska betankligheter ar fortryckt? Vad lagger man i begreppet?

Tyskland har i vastpressen kommit att betraktas antingen som ett hemskt nazistland eller en tillvaxtmotor. Landet motsvarar alltsa de tamligen fordomsfulla hot eller forhoppningar folk i allmanhet tanker sig. Kort uttryckt: man behover inte veta nagot om landet for att uttala sig om det, och det ar det som retar mig."

Jag gjorde en pastich, bytte land och tid, på din text för att ommöjligt få dig att inse vad som är fel med ditt resonemang. Det finns aldrig någon anledning att tala som du gör. Jag tror jag förstår vad du vill säga- jag har själv tänkt sådan tankar-men man trampar obevekligen ner i ett träsk av ursäkter för diktaturer och förtryck. Det gäller även liberaler som ibland inte talar tydligt om Pinochets chile och liknande fall. Hur många människor i Kina skulle utnyttja sina demokratiska rättigheter om det var tillåtet. Hur många är tysta av rädsla att gripas och sättas i fängelse. Att Kina är en diktatur och att Kina har en positiv ekonomisk utveckling är båda sanna påståenden. Problemet är dock i vilken riktning Kina utvecklas. Mardrömmen är naturligtvis en totalitär marknadsekonmisk superstat beväpnad med atomvapen. Många skulle säga att detta inte är möjligt. De tror att ekonomisk frihet leder till demokrat. Jag tror man gör klokt i att inte ta det för givet.
Fortsätt att resa och undersöka vekligheten. Kunskapen om livet i kina är naturligtvis usel i Sveriga och resten av västvärlden. ´Vi behöver mer kunskap och mer kontakter. Det har du alldeles rätt i. Men för guds skull bli inte en Sven Hedin i palestinaschal.

[puterman]

Jag tror att problemet är att artikulera känslan. Hur man än säger det så blir någon irriterad. Man måste vara väldigt noggrann om man ska kunna kritisera kritik utan att det kan uppfattas som att man försvarar det som kritiseras.

"Sven Hedin i palestinaschal." Visst, det vore kul att se Jöns iklädd en sådan, men han försvarar inte diktaturen, även om det kanske kan låta så ibland.

Och jag kan hålla med om huvudpoängen, även om jag inte nödvändigtvis anser att man borde minska på kritiken mot Kina, utan snarare öka den mot andra regeringar och företagsstyrelser som kommer undan väldigt lindrigt i jämförelse. Det är i första hand ett informationsproblem, eftersom nyhetsredaktionerna av olika anledningar väljer att lägga mer vikt vid vissa händelser.