nutiden

Erik Åkerlund: Monarki ja - men med denne kung?

Att vår konung fyller jämnt torde vara en stor glädje för alla som inte håller normlöshetens, förfallets och dekadensens fanor högt - en dag att fira, en dag när vi alla fröjdas. Och ändå kan jag inte komma ifrån tanken att något gått så allvarligt fel att den enda vettiga reaktionen torde vara klagosången.

Tro inte att detta innebär ett förespråkande för republik! Det samhällssystem som idag är förhärskande i USA, Frankrike och Kina har lett till svält, krig, plundring och ett allmänt förakt för andra länders nationella oberoende. Dessa länder har en högfärdig inställning som, eftersom den fått utvecklas fritt, lett till en tillvaro som inte bara är fri från all värdighet, utan också ytterst instabil.

Monarki är alltså det enda samhällssystemet värt namnet. När filistrarna inte kan avskaffa det, försöker de istället sabotera det inifrån genom att upprätta ett pöbelvälde där bl.a kvällspressen, svenska "kyrkan", resterna av adeln och allehanda borgarbrackor omger kungafamiljen med dekadenta upptåg, något som glatt omhuldats av familjen själv som visat sig vara öppen för eländighet efter eländighet. Skvaller- och kvällspressen lever glatt i symbios och kommer snart att få systemet att ruttna inifrån om inget görs. Det smärtar mig djupt att behöva säga detta, men vår kungafamilj måste göra bot och bättring!

Monarkins ställning är intimt förknippat med vårt lands. Om den dag kommer när monarkin försvinner, har vårt land redan sjunkit så djupt att ingen räddning förslår. Detta är den djupare innebörden av vår konungs födelsedag, och det är något alla som tänker på nationens väl och ve måste fundera på. Håll därför sedlighetens fana högt idag, och gå bestämt emot all smuts och dekadens!

Erik Åkerlund

---

Tidigare krönikor av Erik Åkerlund på Nutiden:

Laila Freivalds ett offer för ylande vargar
Vad Anitra Steen saboterat

Helgjobb

I och med första maj-ledigheten som varar en vecka, måste alla jobba den här helgen för att kompensera. Så även om jag var rätt trött i morse var det bara att gå till jobbet som vanligt, och jag måste göra samma sak imorgon också.

Första maj är det sedan dags att handla, så att landets konsumtion höjs. Det är i alla fall vad regeringen här vill.

Björnen och pandan

Nu har jag äntligen lyckats hitta bilden på björnen och pandan som används för att symbolisera att 2006 är det ryska året i Kina. Den orsakade en del munterhet hos mig men är ju egentligen ganska trevlig (klicka på den för en större variant):

Det här anknyter också till en diskussion på DASAI om det faktum att drakar mest är något västerlänningar använder för att symbolisera Kina. En björn och en drake skulle vara en ganska märklig kombination...

Stridsfrågor

Igår funderade jag på saker som jag bråkade om när vi var små, och hur oväsentliga jag tycker det är nu. Låt oss ta några av stridsfrågorna:

• Är svenska eller matte det viktigaste ämnet i grundskolan?
  Jag höll på svenska och Petter, min storebror, på matte. Ingen ville nog kännas vid det faktum att vi höll på det ämne vi var bäst på - i mitt fall svenska och i hans fall matte. Nuförtiden tyckte jag givetvis frågor om vad som är viktigast i sådana här sammanhang är en tämligen ointressant fråga.
• Ska man bedöma människor efter IQ och höga betyg?
  Här stod jag för uppfattningen att det första begreppet var meningslöst och att höga betyg inte säger så mycket om vad jag tycker om en person i övrigt. Nuförtiden måste jag säga att denna fråga också är helt ointressant, men att jag generellt sett bedömer personer efter vilket intryck jag fått efter att umgås med dem. En något avslagen historia således.

Kanske innebär mognad att man tar alltfler frågor med jämnmod, eller att börjar oroa sig för saker som är viktigare för världen i stort. Hursomhelst tycks överhettade stridsfrågor ha lett till en diskussion här om huruvida man ska kunna använda lagen för att ingripa mot bloggar, eftersom så många "pratar strunt". Kinas Veckonyheter illustrerar det så här:

Titeln kan översättas med "Bloggarna har blivit sjuka" och reportaget tar sin utgångspunkt i en kontrovers som inträffade här för några månader sedan när en kändis anmälde en annan för förtal, utifrån vad som hade skrivits på en blogg, så det är inte enbart någon ond kommunistkonspiration. Hursomhelst kan jag tänka mig vilken reaktionen skulle bli om man föreslog kontroll av bloggar i Sverige. Snälle John Bouvin, kom tillbaka och gör detta, om inte bara för underhållningsvärdet!

Polemik

När Kinas, ska vi säga, enhetliga media skriver om Taiwan gäller alltid att de sätter alla titlar inom citationstecken, i stil med:

Provinsen Taiwans "president" Chen Shuibian sade för några dagar sedan i en debatt i den "lagstiftande församlingen", att...

Personerna på Stockholm Spectator gör samma sak med palestinska politiker:

- Palestinian “Culture Minister” Attallah Abu al-Sibbah, interviewed by The Guardian.

Vet inte om de menar att titeln är knasig, eller om de kör den kinesiska stilen. Jag gissar på det sistnämnda. (Det påminner mig om när Per Ahlmarks polemik, om den översattes till kinesiska och man bytte ut alla referenser till kommunism mot taiwanesisk politik eller japansk militarism, lätt skulle passera i Folkets Dagblad utan att någon brydde sig. Extrem polemik är sig alltid lik)

Blogspot oblockerat

Nu kan jag plötsligt komma åt blogspot-bloggar igen, något jag upptäckte mest av en slump efter att ha klickat på en sådan länk. Frågan är bara vad som mysteriskt blockeras härnäst. Kanske blir det typepad-bloggar.

Update: Skillnad på jobb och hemma. Nu kan jag dessutom komma åt Wikipedia och BBC på jobbet, vilket jag inte kunde förut, men hemma är Blogspot blockerat som vanligt. Funderade ett tag på om man kan komma åt vad som helst från jobbet, men det kunde man inte för några veckor sedan. Skumt.

ISO Anglicana?

DN Kultur har gjort en groda som jag inte kan låta bli att raljera över, även om jag ska försöka hålla mig i skinnet. Man kommenterar det faktum att V och W numera särskiljs i SAOL:

Äntligen - för det är internationell praxis.

Det är ett tveksamt påstående att prata om internationell praxis i sådana här sammanhang eftersom olika språk har olika sorteringsordning för vad som till synes verkar vara olika/samma bokstav. I slovakiska, för att ta ett exempel, kommer sammansättningen "ch" med som en egen enhet efter h. Nu skulle man ju visserligen kunna hänvisa till vad som är vanligast - engelskans standard - men då skulle o och ö helt plötsligt sortera under samma bokstav, och jag tror inte någon är redo att gå så långt. En bättre beskrivning av läget ges i Unicode Technical Standard #10, som handlar om strängsortering, där det svenska exemplet med v och w lustigt nog nämns:

[...] collation is not uniform; it varies according to language and culture: Germans, French and Swedes sort the same characters differently. It may also vary by specific application: even within the same language, dictionaries may sort differently than phonebooks or book indices. For non-alphabetic scripts such as East Asian ideographs, collation can be either phonetic or based on the appearance of the character. Collation can also be commonly customized or configured according to user preference, such as ignoring punctuation or not, putting uppercase before lowercase (or vice versa), and so on. Linguistically correct searching also needs to use the same mechanisms: just as "v" and "w" sort as if they were the same base letter in Swedish, a loose search should pick up words with either one of them.

Det är alltså skillnad på språk och språk, och det är inte bara alfabeten som dras med olika sorterings- eller uppslagsordning. Japaner, kineser och koreaner har delvis olika system för hur tecken ska delas upp (och därmed sorteras i lexikon) och kan inte de enas om en standard är det kanske inte så konstigt om vi kan det heller. Jag har inte hört någon prata om en "internationell praxis" där.

Det hela får mig osökt att tänka på en frågeställning en svensk hade om språkstudier i Tunisien en gång: När man studerar arabiska, skriver man åt rätt håll i början för att sedan lära sig att skriva baklänges?

Känslometaforer

Linus skriver att han inte har varit arg på 10 år (detta faktum må vara något omstritt), vilket fick mig att fundera lite på vanliga synsätt på känslor. Den absolut vanligaste metaforen är ångmaskinen - känslor är ett slags inte tryck som måste "släppas ut" genom en reaktion av något slag. I fallet med ilska byggs alltså ett raseri upp som kommer ut i form av att man exempelvis viftar med armarna, pratar högljutt och är röd i ansiktet. Är man ledsen kommer det istället ut genom att man gråter, osv.

Det finns givetvis erfarenhetsmässiga stöd för den här idén, annars skulle den knappast vara så utbredd som den är. Känslor kan förstärkas över ett visst intervall, och kraftiga reaktioner brukar leda till en känsla av spänningsupplösning och befrielse. Men den har tydliga begränsningar i det att det inte finns någon bra förklaring på varför vissa mycket oftare är arga än andra, eller varför somliga reaktioner tenderar att upprepas i mönster.

För de sistnämnda fallen är det neurala nätverket betydligt vanligare. Enligt denna modell är det istället så att en viss känsloreaktion förstärker möjligheten för en liknande reaktion att uppstå i framtiden - människor som ofta gråter blir mer ledsna än andra, folk med många vredesutbrott blir inte gladare av detta, etc. Det erfarenhetsmässiga stödet är stort även för denna modell.

Som jag ser det återger båda metaforerna delsanningar, och man kan lägga till en sak och förena dem på detta sätt för att beskriva exempelvis sorg:

1. En person bygger upp en starkare och starkare känsla av sorg. Detta är ett kroppsligt tillstånd, vilket inte är något de tidigare metaforerna säger särskilt mycket om.
2. Eftersom känslan är obehaglig, kommer personen att försöka undvika den genom att spänna sig.
3. Vid en viss tidpunkt orkar inte personen spänna sig eller känna känslan tydligare utan börjar istället gråta, vilket gör att denna reaktion blir mer sannolik i framtiden. Personen blir med andra ord mer gråtbenägen.

Starka reaktioner kan i detta sammanhang ses som ett slags sätt att göra sig av med en känslo som blir för outhärdlig. Här finns eventuella likheter med Sartres känsloteori, ett ämne jag eventuellt kommer att ta upp mer framöver. I den mån de tidigare nämnda metaforerna återger något slags moral ("släpp ut" respektive "stäng av") skull den nya modellen kunna vara att känna känslor tydligare och slappna av mer.

Fengsha

I natt verkade det relativt vindstilla (jag vet, för jag hade svårt att sova) men när jag gick till jobbet idag var alla gator täckt med ett lager av sand. På avstånd ser det rätt trevligt ut eftersom allt får en gulaktig och därmed varmare färgton, men det är nog inte så kul för de som ska städa bort det hela. Det är i alla fall bättre än när sanden blåser in i munnen och får det att kännas som om man tuggar grus.

Innan jag får tag på en proxy...

...kan jag använda Jimmys tips om att använda safaritest för att öppna sidor som man i normala fall inte kommer in på. Tack för det! Givetvis var jag tvungen att kolla upp saker jag normalt annars inte läser, bara för tjusningen av att bryta mot ett korkat system:

Det här är alltså inget nytt nazistparti utan en viss förbjuden meditationssekt som påstår sig ha en ledare som skyddar jorden med sitt gigantiska energifält så att elaka utomjordingar inte kan komma in. Ja, de mediterar förstås också. Hursomhelst kan det inte bli mycket mer förbjudet än så här.

Eller så här:

Man bör vara försiktig i alla fall. Häromveckan läste jag ett gammalt inlägg just på nutiden som innehöll några förbjudna ord, och sedan gick det inte att gå in igen på en halvtimme! Den här realtidscensuren förklarar kanske varför kinesiskt bredband svajar så mycket i hastighet.