nutiden

Dagens petighet

En Oscar Swartz har skrivit en bok, Marschen mot Bodström-samhället, som riktar stark kritik mot justitieministern och dennes politik. Så långt har jag inte så mycket att invända, men det här har jag sett för mycket av:

Regeringen håller på att skapa ett samhälle som i sin extrema form får framtidsdystopin i 1984 att blekna.

Verkligen? Jag vet inte vad den extrema formen skulle tänkas vara, men det är alltså något värre än ett ständigt pågående världskrig, offentliga avrättningar av krigsfångar, konstant kontroll av folk som försvinner om de så bara misstänks ha fel åsikt, videobevakning i varje persons hem osv. Som sagt, en klassiker är en bok som alla pratar om men ingen läser.

Update: Nu har jag läst rapporten, som jag definitivt rekommenderar. Tyvärr förekommer en överdriven 1984-referens även i den, på sida 7 i introduktionsavsnittet. Rasmus kanske har någon kommentar till det också men det är nu inte huvudpoängen för denna uppdatering. Eventuellt kommer ett inlägg om några av huvudpunkterna i Swartz rapport här senare.

sic!

I akademiska och andra intellektuella sammanhang är det som bekant brukligt att man sätter ut ett sic! i ett citat om det förekommer en felstavning eller ett mycket konstigt/upprörande resonemang. Eftersom detta verkar vara extra vanligt i texter där någon har starka negativa åsikter om ett citat och dess ursprung, kan det väl sägas vara en intellektuell motsvarighet till en fnysning, dvs:

* Fnys!

Det här borde utökas så att vi får termer även för

* Förkrossande sorg
* Kraftigt vredesutbrott (kanske argh!)
* Okontrollerat gapskratt
* Stark förvåning (kanske hick?! eller kvack?)
* Vilja att förnedra (kanske clown!)

Om dessa sedan kunde kombineras med givna svarsuttryck (som alltid följer på exempelvis sic!) skulle nog många debatter bli roligare att följa. Kanske kunde man rentav satsa pengar på dem, där exempelvis den som har flest sådana här uttryck vunnit.

Pragmatism

Jag vet inte exakt vad detta kommer att leda till, men jag blir i alla fall glad när jag ser det:

Hamas berett erkänna Israel

För mig visar det att det ett faktiskt mandat kan leda till att en rörelse som ställs inför realpolitiska krav inser att praktik är viktigare än ideologi. Och att pragmatism faktiskt, generellt, är bättre än de starka ideologiernas manifest.

Man in green sweater

Det verkar svårt att få till en webbdesign som utan vidare funkar i alla läsare, speciellt om man använder en massa specialgrejer. För det mesta ser det fult ut, men ibland kan det bli komiskt - som den här enorma clipart-gubben som lägger sig över menyn (i Safari):

I Firefox lägger sig gubben till vänster om menyn, men där hinner man se att aliaset till bilden är "Man in green sweater". Clipart-industrin måste vara lukrativ.

Notera också att man i Windows Vista kommer att kunna "use wizards and dialog boxes more confidently".

Shijiebei (världskuppen)

När jag var i Peking sommaren 2004 skrev jag att jag funderade på att gå och kolla på fotboll, vilket en viss Puterman kommenterade med följande:

Skulle du titta på fotboll? Har en ond mördar-robot från planeten Gzrbjdit dödat den riktiga Jöns och tagit hans plats?

Det är kanske det som har hänt, för nu har jag faktiskt kollat på min första hela fotbollsmatch någonsin. Och jag är alltså 29 år, så det är väl dags att ta fram champagnen. Hursomhelst kom en kompis kompis över från Sverige till Peking en vecka, och i samspråk med Feng Wei kom vi fram till att det skulle vara rätt kul att kolla på matchen mellan Sverige och Tyskland på storbilds-TV i Soltempelparken:

De flesta tyska supportrarna hade satt sig på den ena sidan där det var engelskspråkiga kommentarer, så jag kryssade lite fram och tillbaka för att höra vad folk sa. Det var helt klart roligare att sitta bland de kinesiska åskådarna som hurrade av glädje oavsett vilket lag som verkade vara på väg att skjuta i mål, trots att jag också hörde en del irriterade röster även där:

- Nu kan vi gå, Sverige är slut.

Det är i sådana här fall jag är glad att jag, pga allmän sportdumhet (dum i samma stil som "bible dumb"), inte kan dras med i känslostormarna. Tyskarna verkade närmast galet glada och kineserna var nöjda över underhållningen. För egen del var jag rätt nöjd över att de 90 minuterna gick så fort.

Update: Aftonbladet lyckades ta upp en av mina mindre kända käpphästar, nämligen att någon annan alltid blir ledsen om man själv är glad, och tvärtom, i sportsammanhang:

Tyskland – i Tyskland – blev en blågul mardrömsupplevelse. Tyskland – i Tyskland - blev en svartvit drömfest.

Jag hade en liknande fundering om förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare när jag var mindre, men det ska jag ta någon annan gång. Tack för ordet "drömfest" förresten, det ska jag använda i något helt annat sammanhang. Sportkommentatorerna är hejare på att hitta på konstiga ord.

Midsommar, nationaldagen och allt det där

Ibland hör man argumentet att nationaldagen borde flyttas till midsommarafton eftersom det är då svensken blir riktigt till sig av fosterlandskänslor. Själv tycker jag visserligen intresset för midsommar verkar något större än nationaldagen men generellt sett är det väl ändå inte världens mest hejdundrande firande. Är det någon högtid när det faktiskt är stämning är det i så fall julen. Det vore onekligen lite originellt om svenska regeringen bestämde sig för att 24:e december skulle bli nationaldag, men det vore helt i linje med resonemanget i övrigt.

DN:s ledarsida tar upp en undersökning som visar att julen mycket riktigt anses viktigare än midsommar. Sedan försöker de sig på något slags analys, men jag tappade bort mig någonstans där de pratar om att högtiden väcker dunkla begär och frågor om livsval.

Jag - fylld av egoskäl?

I DN-kommentarerna om Maciej Zarembas artiklar om "den polske rörmokaren" såg jag följande:

Många vill i dag av egoskäl resa till Kina, medan det är här i hemmaregionen vi har våra verkliga långsiktiga möjligheter. Detta förutsätter dock att vi vågar släppa taget om det befintliga och inse möjligheten i en Hansaliknande vision.

Ja, jäklar. Och det skrivet av en person som värnar om att "ställa om sig till det globala läget". Till mitt försvar får jag väl säga att jag egentligen inte planerade att åka hit. Och att jag började med språket innan globaliseringen blev ett buzzword.

Och det där med "Go home", som en del verkar upprepa hela tiden, är det en faktoid?

Några intryck från Beihai

Eftersom Kristin snart slutar på sitt jobb i Beihai och jag inte varit dit och kollat tog jag tillfället i akt den här helgen. Det var kanske en aning mindre än jag hade väntat mig (400000 invånare) men i övrigt går staden i samma stil som alla andra ställen där kantonesiska är huvudspråk, och jag försökte komma på vad den består i - omgivningen gör helt klart sitt till men det är också mer traditionella tecken, aggressiva förkortningar (摩修, 公话; se fotnot längst ned) och teckenklipp av det slag man ofta ser i Hongkong. Dessutom kände jag vid ett tillfälle en lukt som drar tanken till koppar, något jag gjorde hela tiden i Kanton. Vegetationen har också allt sådant som man inte är bortskämd med uppe i norr - palmer, kokosnötter, kaktusar etc. Och stora insekter som gått gruvliga öden till mötes (inget för känsliga eller folk som äter framför datorn).

Centrala Beihai - fast just den här bilden skulle kunna vara från vilken annan kinesisk stad som helst.

Träd med luftrötter. Ett av de trevligare ställena som dessutom tillhandahåller välbehövlig skugga. Fuktig värme är jobbigare än torr.

I ett bälte som sträcker sig någonstans från Vietnam, Laos och Kambodja vidare in över Kina använder människor som vistas i solen mycket sådana här hattar, vilket jag inte kunde låta bli att tycka är lite lustigt eftersom många i väst fortfarande ser dem som något slags kinesisk stereotyp:

Kvinnorna på den vänstra bilden är strandprostituerade vilket inte var alldeles uppenbart. Mannen till höger är parkeringsvakt.

Fotnot: 摩修 är en förkortning för "reparation av motorcyklar" som man fått genom att ta första tecknet i motorcykel respektive reparation. 公话 betyder "offentlig telefon" men med tanke på hur ord är uppbyggda här dras tankarna snarare till "allmänt tal".

Mit Mensch Im Mittelpunkt

Nu får jag väl någon objektivist på mig, men sak samma. Efter att ha läst detta om Ayn Rands "Och världen skälvde" (Atlas Shrugged, alltså) drar jag mig till minnes något Wittgenstein skrev om en filosofisk åkomma som leder till att världen blir platt och till synes lättförståelig, en åkomma Russell och HG Wells led av.

Hursomhelst står det ju att man har hela sommaren på sig att läsa boken, och Ayn Rand finns faktiskt översatt här. Men när redan de citat jag sett drar tankarna till en skönlitterär motsvarighet till Althusser vet jag inte om jag orkar.

Update: På kinesiska har boktiteln översatts till 阿特拉斯摆脱重负, dvs ungefär "Atlas gör sig av med den tunga bördan". Lite bättre kunde ni väl?

Sveriges ondaste plats

Enligt DN är Ydrefors Sveriges giftigaste plats. Då blir givetvis följdfrågan: vilken är Sveriges ondaste plats?

Några kandidater:
1. Onda hålan utanför Nossebro.
2. Ondaberget i närheten av Åmsele, där det ju skedde ett gruvligt mord.
3. Ondepust, som dessutom ligger i närheten av Larv. Vad gott kan komma ur en sådan kombination?
4. Elakgraven i närheten av Älvdalen.
5. Elaktjärn utanför Borlänge. Kanske är det dess inflytande som ledde till brottsvågen där en gång i tiden?

Och slutligen, i Särnas grannskap finns både Fulan och Mörkret. Man kan misstänka en ond influens någonstans i närheten.