Som sagt, det har redan hunnit bli ett missförstånd pga mitt slarv med ordet faktoid, men nu när jag äntligen fattat hur ordet normalt används kan vi gå vidare. Alltså: en grej jag hört rätt ofta är den här:
Kinesiska är världens svåraste språk.
Men det konstigaste är nog ändå ett annat inte helt ovanligt påstående:
Svenska är världens svåraste språk, följt av kinesiska och japanska.
Säkerligen förekommer påståendet i olika varianter och det är tänkbart att språken skiftar plats lite, men var han man fått det här ifrån? Dels har vi tanken att svårighet kan mätas (litegrann som påståendet att vi bara använder 4% av hjärnan). Om nu detta verkligen kunde kvantifieras, skulle då svenska ta så ohemult lång tid att lära sig? Jag har svårt att förstå varför. Grammatiken är förhållandevis enkel och ordförrådet har en stor mängd germanska och latinska stammar som förekommer i andra språk. Att skilja på "en" och "ett" är väl inte svårare än tyskans eller franskans former. Uttalet är förvisso lite säreget och åtminstone den standardiserade svenskan särskiljer vissa ord med toner. Men hur lägger man ihop det här till att språket är så mycket svårare att lära sig än andra?
Även om jag inte ser det som meningsfullt att prata om kvantitativ svårighet, kan man nog ändå konstatera att det finns en del saker i olika språk som har rätt hög inlärningströskel:
- Ovanliga ljud - svenskans u är väldigt ovanligt, arabiska har förutom glottistöt en bokstav som man på något sätt får till genom att snörpa på strupen (jag lyckades halvt om halvt, men det var krångligt), kinesiska har i-ljudet i si (som också ska finnas i en del svenska dialekter), och en hel del språk i södra Afrika har klickljud.
- Måttord - finns i kinesiska, japanska och en hel del andra sydostasiatiska språk. När man räknar en företeelse måste man också ange vilken kategori den tillhör med ett speciellt ord, som följande exempel visar:
- 一条狗 (en "långsmal" hund) - en hund
- 一个人 (en "stycke" människa) - en människa
- 一座桥 (en "stor, tung" bro) - en bro
- 一帮人 (en gäng människa) - ett gäng
- Skriftsystem - teckenskriften i kinesiska tar onekligen längre tid att lära sig än ett alfabete. I japanska har man dels kanji (kinesiska tecken) där tecken kan ha olika läsningar beroende på sammanhang, dels hiragana och katakana som är två stavelseskrifter som ska användas för inhemska respektive inlånade ord.
- Kasusböjning - en av mina favoriter bland besvärlig grammatik. Isländska böjer ord i fyra kasus (nominativ, genitiv, ackusativ och dativ) så att man har olika böjningsformer för "bil" om man säger "bilen är snabb" eller "jag fick en bil i present", finskan böjer ord efter 16 olika kasus och gör sig på så vis samtidigt av med prepositioner, ryska har lokativ osv. Wikipedia har en informativ sida om kasus här.
- Tonhöjd - vissa asiatiska språk och dialekter, däribland kantonesiska, skiljer ord åt med tonhöjd. Det sistnämnda har bland de olika tonerna i sitt språk tre varianter av samma ton där den enda skillnaden är vilken tonhöjd man har. "Si" uttalat i den lägre tonhöjden betyder "sak, föremål" medan det i den högre tonhöjden betyder "lejon".
Huruvida ett språk är svårt för en viss person att lära sig eller ej kan alltså, förutom individuella faktorer, bero på hur många sådana här drag ett språk har gentemot dennes modersmål.
Förlåt. Jag glömde nämna forskningen om hur blandade olika språk är. Några siffror (100, 1000 och 10000 år):
Engelska 3.5 1.0 0.007
Svenska 2.4 1.3 0.04
Arabiska 0.5 2.8 4.56
Här kan man se att svenska är ett väldigt blandat språk nuförtiden men inte lika direkt blandat som engelska. För 10000 år sedan var dock svenska och engelska väldigt rena språk medan arabiska var rena sammelsuriet av olika språk. Kanske kan man här dra slutsatser om språkens ursprungliga renlighetsgrad?
MVH
Per-Olof
Posted by: Per-Olof Andersson (språkforskare) | August 19, 2008 at 08:39 AM
Zivela Jugoslavija!
Posted by: Radovan Karaci | January 26, 2009 at 09:16 PM
wtgqfy siyp waodjlq ukdvoh gjnqxdlpe nquglwv pelbxncy
Posted by: arubx afwhd | March 09, 2009 at 10:50 AM
Man kan lära sig alal spåk flytande om man börjar som liten. Min familj flyttade från Polen till Sverige när jag var 6. Jag lärde mig svenskan flytande på 6 mån, och man kan inte höra att jag inte är svensk. Efter 8 år kan man fortvarande höra att min mamma och pappa inte kommer från Sverige. Efter att vi hade bott i Sverige i 8 år flyttade vi till Danmark, där jag bor nu. Nu har det gått ett år sedan vi flyttade hit och jag kan läsa och prata bra på danska, det går lite sämre med stavningen ;) Jag fyller snart 15. Man kan höra att jag inte pratar helt flytande och det kommer jag nog aldrig göra, men jag pratar mycket bättre än mina föräldrar.
Det kan vara jobbigt att flytta så mycket, men pga. flyttningarna har jag blivit mer utåtriktad och kan nu tala polska, svenska, danska, engelska och lite tyska. Eftersom jag kan svenska och danska så förstår jag också norskan väldigt bra :D
Posted by: Gosia | March 21, 2009 at 04:19 PM
Vilket språk är lättast att lära sig som nyfödd?
Posted by: Torbjörn Jensen | April 15, 2009 at 09:05 AM
Som nyfödd torde det lättaste språket vara Waamo, som talas i sydöstra Nigeria och är en tämligen främmande fågel i språkfloran. Detta för att deras nyfödda tenderar att tala språket bara inom 4-5 veckor. Skälet till att det går så snabbt torde vara både kulturella och biologiska, även om den moderna språkforskningen numera lutar åt det förstnämnda. Skälet till detta är nämligen att Waamo gradvis förenklats av sina talare för att bli mer "bebisaktigt". Kort sagt. En språkkommitté som består av Awamoka-, Zeno- och Bokaboka-stammarna och som påstås ha funnits i tusentals år har gradvis förenklat och anpassat språket efter hur bebisarna pratar. Efter detta pratar man intensivt med bebisarna för att de ska förstå det nya språket.
Det är ett mycket intressant projekt som jag hoppas vi kommer att få läsa mer om i framtiden. Språkmässigt är det revolutionerande. Man har anpassat morfologi och syntax till hur bebisar tänker och detta kommer att vara till hjälp både för lingvister och psykologer när de söker förstå språkutveckling och tankeverksamhet hos våra yngsta.
MVH
Per-Olof
Posted by: Per-Olof Anderson | April 17, 2009 at 06:30 AM
ASSÅ JAG TROR INTE PÅ DEN ENDA SAK NI SA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! JAG HAR BOTT I SVERIGE 1 ÅR OCH NÄR JAG SÄGER TILL NÅN AA... DÅ TROR DEM INTE PÅ MIG ASSÅ DEM TROR ATT JAG HAR BOTT I SVERIGE HELA MITT LIV !!!!!!!!!! DET FINNS BARA EN SAK ATT SÄGA SVENSKA ÄR DEN LÄTTASTE SPRÅKET DET ÄNDA SOM ÄR SVÅRT I SVENSKAN ÄR EN O ETT!!! OCH DET ÄR FAKTISKT RYSKA,UNGERSKA... SOM ÄR DE SVÅRASTE SPRÅKET I VÄRLDEN!!!! MM... FÖR ER SOM INTE VET!!! OCH FÖRESTEN JAG KOMMER FRÅN RYSSLAND.
Posted by: Natalie | September 07, 2009 at 10:01 PM
OCH GLÖMDE O SKRIVA RYSKA ÄR DEN SVÅRASTE SPRÅKET OM MAN KOLLAR PÅ GRAMMATIK...
Posted by: Natalie | September 07, 2009 at 10:04 PM
Det som gor att ryska antagligen ar betydligt svarare an latin, ar betoningsforskjutning i ord nar de bojs, samt det otroligt luriga verbsystemet med en massa deklinationer. Det ar i princip omojligt att lara sig. Ja har svart att se att malet skulle vara att tala fullstandigt utan accent, men att tala idiomatiskt riktigt, och att kunna beharska bojningssystemet fullstandigt sa att man talar "ratt" ar mycket, mycket svarare pa ryska och polska. detta har inget att gora med ett spraks eventuella "rikedom" eller "fatigdom". ta det ryska ordet яйцо (agg), exempelvis och boj det i alla former, med ratt betoning.
Posted by: Jakob | November 06, 2009 at 01:07 PM
NATALIE: JAG HÅLLER MED OM ATT INTE DEN ENDA SAK VI SA VAR SANN OCH DET LÅTER SÅ SVENSKIGT ATT SÄGA SÅ!!! SVENZKA ÄR DEN LÄTTASTE SPRÅK SOM FINNS ASSÅ! INTE EN JÄVEL HÖR ATT DU ÄR FRÅN RYSSLAND
Jakob: Ryska är inte svårt. Titta på Zjirinovskij ska du se!
Posted by: Pater Noster | November 17, 2009 at 06:18 AM