...måste man åka ut på en campingresa utan att alls få reda på vart man ska eller vad planeringen är. Själv gör jag detta för några dagar sedan, när jag åker till Chengdu i Sichuanprovinsen och får reda på att vi ska ut och tälta i tre dagar, närmare bestämt i ett tibetanskt område. Jag får helt enkelt rådet att ta med mig jacka, regnkläder, solglasögon och huvudbonad av något slag och sedan bär det iväg. På kvällen innan resan provar jag den lokala specialiteten 泥鳅, en liten fisk som på svenska kallas slampiskare (det kinesiska namnet låter ungefär lika trevligt) och som i vårt fall kokats i pepparlag tillsammans med tofu, potatis, gurka (!) och koriander.
När vi åker på morgonen tycker jag först att det ser ut som om prefixet på en bils registreringsskylt ser ut att stava till Mao, men upptäcker snart att så inte är fallet. Här en liten gåta: vet någon vad det egentligen står?
Efter att ha passerat staden Dujiangyan blir de han-kinesiska inslagen allt mindre och det känns som om man kommit in i Tibet, även om det är ganska långt till provinsgränsen (och här går jag också över till förfluten form som brukligt är).
Åtskilliga tibetaner hade vanan att täcka ansiktet så när som på ögonen vilket gav dem lite av ett stråtrövarutseende. Speciellt när fyra personer som samsades på två mopeder stod och tittade på mig i smyg vid en mack kände jag mig lite tveksam, men de flesta av dem klarade till skillnad från kineser i allmänhet av att inte stirra på mig, vilket de ska ha kudos för.
Gruppen jag åkte med, 腐败旅 (Korruptionsresor), var schyssta personer vars enda stora brist var att de i stort sett hela tiden pratade Sichuan-dialekt. Det sägs ju att det är en variant av mandarin men jag har aldrig haft så svårt att förstå en så relativt närliggande dialekt tidigare. Att tonerna är bak-och-framvända gör väl inte så mycket eftersom man efter ett tag ser systemet i det, men de extra vokalerna och det faktum att det verkade finnas dialektala specialord för i princip allt gjorde att jag bara hängde med då och då. Men som sagt, man kan väl ha det värre. Några intressanta saker var vad som verkade vara ett kantonesiskt inflytande (vokalljud och nivåtoner!), och att de använde mer skriftspråkliga former för vissa uttryck (som 不晓得 istället för 不知道, vilket också drar tankarna till shanghainesiska).
Skylten ovan är för en affär som säljer jakkött, vilket var den stora specialiteten i trakten.
En sak som givetvis bekymrade en del var alla varningar jag hade fått om den tunna luften och de gruvliga besvär man skulle kunna få av den. Om inte annat skulle kippande efter andan vara närmast obligatoriskt, men jag hade aldrig några känningar av det. Första dagen åt vi mat som gjorde mig dålig i magen under resten av resan, och det är möjligt att det, den tunna luften, en väldigt stark hotpot och en massa öl gjorde mig illamående dagen efteråt, men som enskild faktor verkar inte höjden över havet vara så farlig.
Bortsett från det starkt lamaistiska inslaget kändes det ganska mycket som en Norrlandsmiljö. Jakhjordar trampade runt i stort sett överallt och deras uppfödare gillade att bränna runt på motorcykel. Där hade de sällskap i munkar som uppskattade samma sak, och dessutom visste att ha de senaste mobiltelefonerna.
Efter att ha sovit i tält och haft en mardröm om att Arnold/Terminatorn gick bärsärkagång i en liten norrländsk by gick jag upp och åt frukost. En tjock nordkinesisk man som också kommit till samma campingplats och kunde vara som tagen ur en film av Jia Zhangke kom glad i hågen ut från sitt tält, skrek ut en gäspning och utbrast sedan:
- Taliban!!!
Jag funderade först på om jag hade hört rätt, men sedan såg jag att några tibetaner med täckta ansikten red förbi, och mannen utbrast finkänsligt:
- Alltså, de där tibetanerna ser ju ut som talibaner!
På kvällen andra dagen slog vi läger vid en liten tibetansk stad som tillhandahöll tält för hutlösa priser. Jag och en person som visade sig vara riktig nyingmait (en sorts lamaist) delade på ett tält som visade sig vara ganska stort. Dagen efter visade det sig att hans kollega också var buddhist. Rätt kul för ens gångs skull att träffa någon som säger sig vara buddhist och faktiskt är det, vilket ju inte kan sägas vara särskilt vanligt.
Nå, det får räcka nu. Jag har lagt upp lite mer ordentliga bilder här:
Med Korruptionsresor till Abazhou
Recent Comments