nutiden

Programtips till SVT

Sveriges Television har fortfarande den där sovjettouchen som gör att de kommer på namn på TV-program som Argument, Debatt, Faktum och Agenda. Argument var nytt för mig men var givetvis bara pricken över i:t i listan över namn som gör allt för att imitera Blåvitt. Låt mig därför föreslå några nya program:

• Analys - leds lämpligtvis av Lars Adaktusson, men Sverker Olofsson skulle också kunna komma ifråga. Analyserar svensk och utländsk politik, nya vetenskapliga landvinningar och i stort sett allt annat också. En gång i månaden sänds sammanfattningen Abstrakt analys där man diskuterar inte bara innehållet utan även Analys självt.
• Opinion - folk får komma till tals, litegrann som Tyck om TV en gång i tiden.
• Program - för meditation. Antingen visas ingenting, eller så visar man en skärmsläckare.
• Operation - i varje program genomförs en ny operation, eller ett reportage görs om en operation, exempelvis den nyligen genomförda Operation Medusa.
• Kurser inom olika ämnen har sina egna program - Matematik, Svenska, Engelska, Historia osv. En gång i månaden visas en förmiddag med olika Pogo Pedagog-klassiker.

Och vad gäller Pogo Pedagog så var det grejer det, speciellt det där bandet om andra världskriget där man ser bilder på en nazistisk demonstration och hör stöveltramp. Men hur var det exempelvis med Sovjet?

Songun-blogg

Skämt eller inte så är Songun Blog, precis som Guds Vredes blogg, en mycket trevlig bekantskap.

Uppdatering: Hmm, noterade just att det stod "What World Progressives Say" istället för "What Would Progressives Say". Hmm, det blev lite övertydligt, men det är inte helt oävet gjort.

Spammare...

...har kommit på ett nytt fiffigt trick: roliga texter som gör att man inte blir så negativt inställt till spammandet som sådant. De måste veta att jag älskar sådant här! Ett exempel:

Furthermore, the fractured tuba player earns frequent flier miles, and an insurance agent toward a line dancer lazily finds lice on the inexorably imaginative movie theater. Now and then, a stoic bullfrog conquers a most difficult cheese wheel. A load bearing plaintiff sweeps the floor, because a cargo bay recognizes a cashier. Furthermore, the class action suit related to a microscope hesitates, and the familiar senator accidentally negotiates a prenuptial agreement with an avocado pit.

Most people believe that a sheriff near a buzzard makes a truce with the spider about another grain of sand, but they need to remember how knowingly a dust bunny daydreams. The lover defined by another hole puncher secretly finds subtle faults with a psychotic sheriff. The familiar vacuum cleaner negotiates a prenuptial agreement with the green dust bunny. Indeed, the barely highly paid salad dressing non-chalantly borrows money from the impromptu CEO. The industrial complex inside an eggplant trades baseball cards with a secretly annoying paycheck.
An annoying graduated cylinder, a tuba player toward a power drill, and the demon are what made America great! When you see the anomaly, it means that the false reactor hesitates. A loyal defendant throws an overwhelmingly treacherous freight train at the avocado pit defined by a cheese wheel. The hockey player sells a college-educated blood clot to some skyscraper.

Jag hade tur

Så det blev inget problem med kortet - jag kollade idag och inga pengar var uttagna.

Jag spärrade kortet igår via telefon men det funkade inte riktigt som jag tänkt mig -  det kallades tillfällig anmälan av borttappat [kort] (临时挂失), och jag blev uppmanad att dagen efter göra en formell anmälan av borttappat [kort] (正式挂失). Efter att ha gått till ett bankkontor i närheten i morse visade det sig att man bara kunde göra den formella anmälan på banken som utfärdat kortet. Man kan undra vad detta beror på eftersom all information verkar finnas tillgängligt centralt, men nu är det i alla fall fixat - efter en halvtimme, 10-12 signaturer och ännu fler stämplar (alla karbonkopior fick sin egen stämpel).

Emedan undertecknad var oförsiktig...

...har han tappat bort sitt kontokort.

Någon gång man blir av med det ska vara den första, och det hände idag. Jag har faktiskt aldrig blivit bestulen eller tappat något viktigt föremål, något som annars verkar vara ganska vanligt här, men idag var alltså kortet borta vilket jag oturligt nog upptäckte först på kvällen (måste ha tappat det vid lunch).

Även om jag skulle ha blivit av med alla pengar på kontot (några månadslöner) skulle jag inte hamna i något ekonomiskt trångmål eftersom hyran ska in först i december, men jag får i så fall strunta i att åka hem över jul. Och förlusten vore något som tillfälligt skulle få mig att sänka huvudet och tappa hågen.

Som ett lustigt sammanträffande såg jag i morse en lapp nere i kantinen som någon satt upp om en tappad väska med ett kreditkort och ett ID. Han utlovade förutom hittelön också att bjuda den potentielle välgöraren på en rejäl middag (大吃一顿). Något att ta efter!

Rymden

Enligt den här BBC-artikeln vill USA nu försvara sina intressen i rymden:

US adopts tough new space policy

"space weaponry", "a growing entrepreneurial space sector"... Det låter rätt science fiction, men vem har sagt att vi lever i ointressanta tider?

Nu hoppas jag bara Nordkorea utvecklar sitt rymdprogram lite mer. Man har ju redan (enligt egen uppgift) en satellit som spelar revolutionära sånger och redan gått 100 varv runt jorden. Dessutom verkar man ha intressanta designinfluenser:

 

Amiga-bollen och Nordkoreas satellit Kwangmyŏngsŏng.

Chilòs avgång en sorg för oss alla

Det är synd att den nytillträdda kulturministern avgår, av flera skäl. Dels har jag aldrig varit road av mediedrev och den råstarka makt som granskas alldeles för lite (dvs media), dels har hon ju det där perfekta kulturutseendet.

Å andra sidan har det dykt upp lite nya klichéer i sammanhanget. De är inte nödvändigtvis svenska men väldigt typiska:

• Makthavare ska man häckla utan personlig hänsyn, för annars närmar sig vårt samhälle en sådan där diktatur.
• Ansvaret är hennes (tack, DN!)
• Det finns många nyanser i det här (sagt av Chilò själv)
• Pressen är vänsterstyrd, annars skulle inte den nya regeringen granskas så hårt.
• Bloggarna har fällt en minister!

Jag gör en välgärning genom att peka på de tankeförhindrande klichéerna.

Eder,
Skalman

Wikipedia oblockerat!

Helt plötsligt kan jag komma in på Wikipedia hemifrån också, det har blivit oblockerat i Kina! En massa saker blir i ett slag enklare.

Personlighet

I och med att allt fler personer i ens närhet börjar blogga (Jon finns inte med i listan än, men jag ska länka imorgon) kanske någon reagerar på att jag inte är tillräckligt personlig här. Det finns liksom ingen genre heller. Det är ingen politisk blogg även om jag skrivit bl.a om valet. Och inte skriver jag särskilt mycket om exempelvis datorer heller. Som om detta inte vore nog har jag alltid bara haft bloggen för att det är kul, inte för att jag anser att det är exempelvis en samhällsdanande kraft eller intressant ny teknik. "Vad är du för en?"

Så jag tänkte att jag kort skulle berätta vad jag gör om dagarna i lätt naivistisk stil.

På morgonen går jag upp och läser lite för det tycker jag är bra för huvudet. Sedan brukar jag duscha, borsta tänderna och i övrigt göra mig i ordning. Då känner jag mig sedan hyfsad resten av dagen.

Efter detta tar jag tunnelbanan mellan stationerna Sihui och Yong'anli. Om jag åker tidigt på morgonen är det mycket folk på tåget och då måste man trängas och göra armbåge. Det tycker jag är roligt om det är en fet gubbe framför mig, tråkigt annars.

När jag kommer fram till Yong'anli går jag sedan ut genom vad som verkar vara norra utgången men kommer ut till söder i alla fall eftersom den byter riktning när man kommer upp till nästa våning. Jag går så till ett grått höghus som heter Nya Kinas Försäkringsbyggnad. De har en fin gul logo på taken, NCI, som står för det engelska namnet New China Insurance.

Sedan åker jag upp med hissen och kommer till Apples kontor på nionde våningen. Där drar jag ett magnetkort mot en läsare och sedan kan jag gå in. I receptionen sitter huvudreceptionisten och en av flickorna på kontoret som nästan inte gör något. Alla företag här har sådana och de sysslar mest med att byta kaffepulver och prata i telefon. Dessutom har de s.k. 农业户口 vilket betyder att de egentligen ska vara på landet och arbeta, men lagarna följs inte så värst noggrannt här och alla vill avskaffa det där systemet i alla fall. Huvudreceptionisten är väldigt söt.

Jag går genom en korridor och kommer in i ett rum med s.k. cubicles. Bredvid mig (eller bakom mig, snarare) sitter Grace. Det är ett namn hon har tagit för jobbet, precis som min chef Brandon. De heter egentligen Wang Wei respektive Wang Xinbo men tilltalar varandra med det engelska namnet. Brandon säger "Grace a" medan Grace säger "ei, Brandon". Undantaget är Shen Chenglei som helt enkelt kallas Chenglei. Jag pratar mest med Grace för hon är rolig att prata med, fast när hon träffar utomstående är hon väldigt blyg. Brandon springer ofta ärenden och berättar gärna historier.

Jag gör olika saker framför datorn men brukar börja med att kolla mail. Idag kollade jag först mail och sedan kompilerade jag en sak. Då hittade jag ett fel och fixade det. Sedan kompilerade jag igen, testade lite och checkade in det. Det var en annan persons kod. Sedan arbetade jag på egen kod som behövs om först ett halvår eller så. Jag tycker det är roligt eftersom idén är en helt egen och ingen säger åt mig vad jag ska göra.

På lunchen är det alltid samma stil. Någon frågar "har ni med er matlåda" och så svarar nästan alltid Chenglei och Grace "ja". Men hon har aldrig med sig matlåda på måndagar. Om någon inte har med sig matlåda eller om man går själv spelar ingen större roll annat än socialt, för det är samma restauranger att välja mellan - kantinen i våning -2, den koreanska restaurangen i våning -1, Jiazhou, nudelrestaurangen eller Dongfang Yuxiang. Det är så vi kallar dem för ingen orkar kolla upp vad exempelvis den koreanska restaurangen heter. Det behövs inte eftersom det bara finns en restaurang på den våningen.

På dagen utbryter ibland diskussioner, som exempelvis idag om vi är medelklass eller inte, eller igår hur Nordkorea kan skaffa sig kärnvapen trots att de har så dålig ekonomi, men oftast är det ganska tyst. Ibland tar jag pauser och kollar exempelvis svenska bloggar. Där diskuterar man gärna politik. Många tycker det är jätteviktigt att prata om vad de nya ministrarna betalat eller inte betalat, och lika många tycker om att diskutera diskussionerna och hur dumma de är. De gillar också att prata om jämställdhet och att svenskar borde ingripa mer i världen. De gillar också att berömma varandra och säga exempelvis: "Maciej Zarembas utmärkta artikel...". Sedan pratar de ofta om att Sverige är en ankdamm utan att själva rikta blicken mot andra länder. Det tycker jag är roligt.

På kvällen börjar det skymma utanför fönstret. Jag har väldigt bra utsikt. Man kan se folk gå förbi där nere. Det är roligt att se hur vita personer blir förföljda av försäljare som går fram och tillbaka på gatan. Försäljarna säljer mest krafs som konstiga musikinstrument och Rolex-kopior. Man kan också titta på hur bilköerna rör sig. Ofta står de stilla.

På kvällen tar jag tunnelbanan hem eller går ut och äter först. Om ingen är hemma när jag kommer hem läser jag lite eller spelar ett spel. Klockan 9 är det nyheter och så länge de inte rapporterar från Kommunistpartikongresser orkar man titta på det. Igår rapporterade de från en sådan och pratade plattityder i 15 minuter. Då blev jag trött och stängde av. Fast det är roligt när de visar folk från politbyrån för antingen ser de korrumperade ut som Jia Qinglin eller bara väldigt nördiga och stela. Bara Wen Jiabao ser trevlig ut. Ofta är de väldigt gnälliga på Taiwans president också, de säger bara negativa saker om honom.

Alright, det var det. Mycket mer personligt än så här blir det inte!

Tjohej tjohej, partit de la Ciutadania!

Jag skulle bara kolla som hastigast på Simons blogg när jag istället fick se det här:

Först funderade jag på om det var någon som i bästa Tcholakov-stil hade kapat bloggen, men det verkade lite orimligt. Alternativt tänkte jag att Simon upplåtit bloggen åt en politisk grupp, men de har ju hållit på sedan "septiembre 2006" så det verkar inte så rimligt. Blogger verkar ha haft lite problem så det kanske är något serverkrångel. En lustig överraskning var det i alla fall. Någon gång ska jag överraska på liknande sätt genom att överlåta Nutiden till exempelvis Livets Ord några dagar.

Om nu någon tror att jag skrivit fel URL kan jag bara tipsa om att jag provat att klicka mig från mitt bloglines-konto - och kommer till Partit de la Ciutadania i alla fall.